Vilken underbar och perfekt dag! Vaknade tidigt och var helt utvilad, solen har vart framme hela dagen och så fick jag ett mail där det stod att min balklänning är på väg, yeeey kan inte bli gladare just nu. Nu är det bara att vänta i några dagar och sen har jag min klänning, längtar så otroligt mycket!!

Hela mitt sportlov har varit helt perfekt, har haft så roligt och jag känner hur allt blir bättre och bättre. Tänka sig att små saker, att små detaljer kunde göra mig så otroligt glad och lycklig. Chockad är jag över att jag egentligen inte har blivit rädd än, det är något jag alltid blir när allt går så bra för mig. Men nu orkar jag inte, jag tänker njuta av det här precis som jag har gjort de senaste dagarna. Just nu är mitt liv verkligen en dans på rosor, hoppas bara på att taggarna inte förstör all den här lyckan allt för snabbt ;).

Sportlovet har börjat och fram tills nu hade man inga planer alls inför detta lov. Men nu har jag en massa roliga saker att göra under lovet och andra saker som inte är alls är lika roliga, men så är det. Jag ska snart hoppa in i duschen och tvätta håret och hoppas på att bli lite piggare och inte känna mig så sjuk längre eftersom Nelly ska komma hit. Men innan jag gör det tänker jag ta mig en liten powernap.

Så glad, har köpt vinterskor nu. Gjorde inte det från början eftersom det aldrig kom snö. Men nu när snön fick för sig att komma och det snöar varje dag har jag gått runt i mina converse och fan vad ont jag har haft i mina fötter pga kylan. Så nya skor fick det bli och speciellt med tanke på att det var rea. Nu är jag en glad tjej!
Ska ner och äta nu och sedan ska jag och Alex åka till Nelly och leka lite ;).

Alltså, ibland undrar jag hur fan jag lyckas hamna i situationer som dessa. Hur jag alltid lyckas leva hand i hand med olyckan, hur jag alltid måste hamna på botten innan jag kan ta mig upp igen. När jag väl är på ytan igen, då börjar olyckan smyga sig på, och att jag sjunker, det är ett faktum. Hur lyckas jag älska, glömma och förlåta men aldrig få olyckan att ta slut. Varför behandlar jag mig själv som skit? Varför tycker jag att jag är värd det sämsta, och må dåligt varje dag? Varför visar jag mig svag för just de människor som inte har en jävla gnutta respekt för mig eller mina känslor? Vad har jag gjort mig själv & varför ser jag alltid till att hamna här, gång på gång. Varför låter jag mig själv uttnytjas och trampas på?